Samarbete om svåra beslut för äldre med tjock- och ändtarmscancer

Samarbete om svåra beslut för äldre med tjock- och ändtarmscancer

Två kvinnor i vårdkläder framför ingången till geriatriska kliniken.
Lina Hellman, som är överläkare på kirurgkliniken, och Edita Sirvinskiene, överläkare på geriatriska kliniken, startade på eget initiativ igång högriskmottagningen för patienter med tjock- och ändtarmscancer i februari 2025 på Länssjukhuset Ryhov. Foto: Christoffer Hägg

För äldre och sköra patienter som har cancer i tjock- eller ändtarmen kan det vara farligt att operera. Fördelar med kirurgi behöver vägas mot risker och mot möjligheten att välja andra behandlingar. När sjukvårdpersonal samlas och diskuterar de patienter som kommer till högriskmottagningen för tjock- och ändtarmscancer är frågan vad som ger mest livskvalitet.

Lina Hellman, som är överläkare på kirurgkliniken, tog kontakt med Edita Sirvinskiene, överläkare på geriatriska kliniken, hösten 2024. På eget initiativ etablerade de en högriskmottagning för patienter med cancer i tjock- och ändtarmen i februari 2025. Högriskmottagningen är en del av geriatriska mottagningen på Länssjukhuset Ryhov.

– Inom högriskmottagningen samarbetar vi inom olika professioner för våra äldre och sköra cancerpatienter. Det fungerar utmärkt och vi är ett av få sjukhus i Sverige som har infört det här, och det på så kort tid och med så goda resultat, säger Lina Hellman.

Tidskrävande geriatrisk bedömning

Cancer i tjock- och ändtarm är vanligare ju äldre personen blir. Patienterna är därför oftare sköra med många andra sjukdomar i bagaget, vilket innebär svåra bedömningar kring val av behandlingsstrategi. Efter att ha fått diagnos remitteras patienten till geriatriska mottagningen där patient och anhörig får träffa läkare, sjuksköterska, sjukgymnast och ibland arbetsterapeut. Besöket pågår i 1,5-2 timmar och där görs en helhetsbedömning över patientens fysiska och psykiska hälsa och tillstånd. 

– Bedömningen är tidskrävande men vår fördel är att vi ger den tiden till patienten. Vi lyssnar och hör vad de säger. De äldre patienterna behöver ofta mer tid för att bearbeta information och den kan behöva upprepas vid flera tillfällen. Ibland är det glädjetårar och många patienter och anhöriga är väldigt nöjda och tacksamma för att någon ser helheten, säger Edita Sirvinskiene.

Konferens om patienten

En gång i veckan samlas representanter från narkosmottagningen, kirurgmottagningen, onkologmottagningen, medicinmottagningen och geriatriska mottagningen för en multidisciplinär konferens (MDK). Där diskuteras patienternas samlade medicinska förutsättningar utifrån den geriatriska bedömningen och övriga specialistbedömningar.

– Hos de allra sköraste patienterna innebär kirurgi ibland betydande risker, men med utredning och förberedelser genom högriskmottagningen minskar vi den risken så mycket vi kan. Om risken bedöms för hög så avstår vi operation. Den största lärdomen för oss kirurger är att se olika skörheter hos patienterna. Det är lättare att ta beslut genom stödet från geriatriken, säger Lina Hellman.

Selektera sköra patienter

Enligt Lina Hellman går det inte enkelt att mäta de medicinska resultaten utan det handlar om att undvika komplikationer så långt det går och att selektera sköra patienter till rätt behandling. Den svåra frågan är om det ger mer livskvalitet att inte operera trots att personen mycket väl skulle kunna få hjälp av ett kirurgiskt ingrepp.

– Ibland är det rätt att operera trots en hög risk, och ibland är det rätt att avstå. Det viktiga är att varje patient får den behandling som ger störst nytta utifrån sina egna förutsättningar och önskemål. Högriskmottagningen ger oss ett betydligt bättre underlag för de besluten och gör att kirurgen, patienten och de anhöriga kan fatta beslut tillsammans, med en gemensam förståelse för riskerna och de förväntade vinsterna, säger Lina Hellman.

Stor tillgång med brett stöd

På de multidisciplinära konferenserna samlas upp till 15 personer och diskuterar patientfallen. För Edita Sirvinskiene är det en stor tillgång att ha det breda stödet eftersom geriatrikerna själva har svårt att bedöma vad som händer om patienten inte opereras. Arbetet kräver dock mycket resurser runt varje patient.

– På högriskmottagningen vårdas mellan 40-60 patienter per år som har tjock- och ändtarmscancer. Personalresurs och ekonomi är avgörande. Vi skulle vilja utöka verksamheten men det går inte just nu. Det finns inte tillräckligt med geriatriker, säger Edita Sirvinskiene.