Kultur

Noah A Hall vinnare av Vita duken 2026

Vinnarna av filmtävlingen Vita duken poserar med sina diplom.
Vinnaren av Vita duken Noah A Hall och Alfred Nilsson, mottagare av årets hedersomnämnnande, tillsammans med regissören Abbe Hassan som satt i årets jury. Christina Schollin mottog Värnamo Filmhistoriska Festivals hederspris.

Tillsammans med Värnamo Filmhistoriska Festival arrangerar Region Jönköpings län varje år filmtävlingen Vita duken med samtida film från länet. Vinnare av årets tävling, och ett stipendium på 10 000 kronor, blev Noah A Hall med filmen Vera i Dornerdalen. Årets hedersomnämnande tilldelades Alfred Nilsson för filmen Kalla mig Kalle.

Tävlingsjuryn bestod i år av regissörerna Abbe Hassan och Olivia Kastenbring – och Abbe Hassan var på plats på Gummifabriken i Värnamo för att dela ut priserna. I samband med prisutdelningen mottog även Christina Schollin Värnamo Filmhistoriska Festivals hederspris. 

Vinnare Vita duken 2026

Vera i Dornerdalen
Regi: Noah A Hall

”För en film som imponerar med hög hantverksskicklighet och ambitiös detaljrikedom, men också för sitt eget sätt att berätta den klassiska David mot Goliat-historien. Filmen visar att tack vare hoppet kan även den ”lilla” människan göra skillnad, vilket är en inspiration i mörka politiska tider. Denna film har verkligen lyckats med konsten att skapa en fulländad helhet. Animationen ackompanjeras taktfullt med noga utvald musik och snyggt ljudarbete, ihop med ett naturligt skådespeleri. När filmen lämnar livet ovan jord och tar oss med ner i den undre magiska världen sker det som bara bra filmkonst lyckas med – den får tittaren att fullständigt omslutas av en färggrann värld som man aldrig vill lämna. Vi hoppas se mer av Titanias palats och den undre världens unika figurer i framtiden.”

Vita dukens hedersomnämnande 2026

Kalla mig Kalle
Regi: Alfred Nilsson

”För en film som med kompromisslös ärlighet, värme och träffsäker humor skildrar ett unikt perspektiv på vänskap, förändring och tillhörighet. Med skarp blick för sociala situationer, inte minst i den minnesvärda biografscenen, förvandlas vardagens missförstånd till ögonblick av både humor, igenkänning och insikt. Genom ett naturligt skådespeleri och stor känslomässig precision växer en berättelse fram som är djupt personlig men samtidigt universellt berörande. Resultatet är ett djärvt och nyanserat porträtt som vågar stanna i det obekväma och som påminner oss om filmens unika kraft att få oss att se varandra klarare.”