Historisk överblick
Signe Thorfinn (1909-2001) föddes i Värnamo, näst yngst bland 7 syskon. Fader var möbelfabrikant Edvard Johansson. Modern Emilia avled redan 1914 och alla syskonen kom att uppfostras av äldsta systern Elisabeth. Samtliga syskon antog på 20-talet släktnamnet Thorfinn.
Signe tog realexamen i Värnamo och utbildade sig sedan vid Röda Korsets sjuksköterskeskola i Stockholm. Hon kom att vara verksam som operationssjuksköterska och avdelningsföreståndare på odontologen vid Södersjukhuset i Stockholm.
Signe valde alltså sitt kall. Så var ju situationen för en sjuksköterska på den tiden - yrket fick inte förenas med äktenskap. Men Signe lät sig inte uppslukas av sitt arbete. Hon var utåtriktad, livlig och med positiv inställning till livet och till sina medmänniskor. Hon beklagade aldrig sitt singelliv utan utnyttjade sin obundna ställning till mycket omfattande resor och studiebesök vid lasarett i andra världsdelar, då hon också fick nytta av sina goda språkkunskaper i engelska och franska.
På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudanden om att köpa Astra-aktier. Vid den tiden ansågs aktier vara alltför riskabla placeringar, varför flertalet avböjde. Men Signe köpte Astra-aktier och dessa kom att ligga till grunden för en betydande förmögenhet.
Det blev sedermera känt att Signe var ensamstående och förmögen, varför hon blev uppvaktad av många institutioner med önskan om donationer. Signe ville dock inte donera till mer eller mindre obekanta ändamål och ansåg att läkare redan var väl gynnade.
Hon ville tänka på hembygden, hon insåg sjuksköterskans behov av vidareutbildning och att det knappast fanns några resestipendier för hennes yrkesgrupp. På så sätt formulerades stadgarna för Signe Thorfinns stiftelse för att motsvara Signes önskemål. Efter utredning befanns att särskilt gerontologi, geriatrik och äldrevård var eftersatta områden när det gällde stipendiemöjligheter, varför dessa erhöll stadgeenlig särställning. Signes förhoppning var att utlandsresor skulle ges prioritet eftersom hon själv hade haft så stor glädje och stimulans av sina vidgade vyer.
Signe var mycket stolt och glad över sin stiftelse och deltog så länge krafterna stod bi vid de årliga utdelningarna av stipendierna. Efter sin pensionering återvände Signe till Värnamo och bosatte sig i en hyresfastighet som hon ärvt efter sin fader. Signe avled 2001 på Rörtorpsgården.