Krönika: Motsägelsefullt om nytta av rörelse i jobbet

Människor som motionerar på fritiden är generellt friskare och lever längre, med få undantag. Men studier talar för att rörelse i jobbet inte är lika gynnsamt. Svårigheter finns att objektivt mäta både fysisk och psykisk belastning av olika arbeten samt att alla individer naturligtvis har olika motståndskraft.

De som frivilligt motionerar på fritiden är oftast mer välutbildade, har en bättre psykosocial situation och sannolikt sundare vanor. Arbetslivets innehåll av fysisk aktivitet är bara en faktor i den helhet som avgör hälsan.

En välkänd studie från 1990 av svenska forskare (Theorell och Karaseks krav-kontrollmodell) visar exempelvis att balansen mellan yttre krav inklusive ansträngning gentemot det stöd och belöning som arbetet innebär samt grad av frihet och inflytande visade sig vara avgörande för hälsa och sjukdom. I Japan finns ett speciellt begrepp - karoshi - som innebär dödsfall orsakade av jobbansträngning och långa arbetstider. Stress medför högre blodtryck, snabbare puls, sämre fett- och sockeromsättning som ökar risken främst för hjärt- och kärlsjukdomar.

Trötthet och smärta kan vara följd av dåliga ergonomiska förhållanden t.ex. ensidiga rörelser eller vibrationer. Motion på fritid kan göras mer varierande och mer kortvarigt. Det är också enklare att lägga in perioder av vila och återhämtning. Pauser kombinerat med rörelser och avslappning under arbetstid är numera ett vanligt försök att förbättra arbetsmiljö och produktion.

Man kan fråga sig vad som betyder mest mellan arv och miljö? Väljer individen sin aktivet eller tvärtom, alltså om en viss sysselsättning både i fritid och jobb attraherar en särskild typ av personlighet?

Text: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör