Krönika: Lagom är bäst
Är det möjligt att hitta någon gräns för när fysisk träning börjar bli skadligt?
Fredrik Nyström medicinprofessor i Linköping, känd för att ofta ifrågasätta etablerade uppfattningar om hälsa och livsstil, presenterade för några år sedan en studie där han visar på effekter av löpträning.
17 ungdomar sprang 5 km så snabbt de kunde. Provtagning efteråt visade förhöjda kortisolnivåer vilket minskade insulinkänsligheten och höjde blodsockret, som vid en akut stressreaktion. Dessutom uppmättes förhöjda nivåer av hjärtskademarkören Troponin-T, som används vid diagnostik av hjärtinfarkt
Många kanske minns att på 1990-talet drabbades flera elitorienterare av plötslig hjärtdöd. Bakomliggande orsak misstänktes vara rytmstörning efter genomgången hjärtmuskelinflammation. Vi vet också att de som genomfört många Vasalopp har högre risk för förmaksflimmer, dock utan ökad dödlighet.
Att hård ansträngning aktiverar vårt stressystem är ingen nyhet. Dessa reaktioner är evolutionärt utvecklade för att vi bättre ska klara av faror, att springa ifrån farliga djur eller fiender, alltså öka överlevnadschansen.
Allting kan vara farligt i för höga doser! Ingen förnekar att intensiv aktivitet är riskfyllt både för muskler, skelett, hjärta och kärl. Nyströms lilla studie ska ställas mot den massiva internationella vetenskap som finns om nyttan av mindre intensiv rörelse.
Inom sjukvården uppmanas vi att skriva ut recept ”FAR” (= Fysisk aktivitet på recept). Aktuella rekommendationer är att undvika sittande samt vara måttlig fysisk aktiv minst 150 minuter/vecka - en intensitetsnivå ungefär motsvarande rask promenad (att kunna prata, men inte sjunga samtidigt som man promenerar). När man är bättre tränad anpassas hormonnivåerna till ökad insulinkänslighet och lägre blodsocker vilket är positivt för kärlen och minskar risk för diabetes.
Den mesta vetenskapen visar att fysiskt aktiva är friskare och lever längre. Jag har hittat flera studier på löpare som visar 6-8 års längre livslängd. Deltagare i Köpenhamns Maraton, som rimligtvis tränat mycket, hade tre gånger lägre dödlighet även när hänsyn togs till rökning, alkohol, utbildning och inkomst.
Resultaten av studier förblir motstridiga. Men slutsatsen måste bli att elitidrott knappast kan anses hälsosamt. Lagom är bäst. Förståndig träning med gradvis ökning i tidsomfång och intensitet innebär att vinsterna klart överstiger riskerna.
Text: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör