Krönika: Behövs en ensamhetsminister?
Vad är ensamhet? Alla vet, men kanske har svårt att definiera, eftersom det rör sig om en subjektiv känsla. Inom forskningen används begreppet ”upplevd oönskad social isolering”. Detta innebär att man kan umgås med många och ändå känna sig ensam.
Forskning visar en koppling mellan ensamhet och psykisk ohälsa. Korrelation finns också till kroppsliga hälsoproblem som hjärtsjukdom, stroke och cancer. Studie av hjärtsjuka visar en fördubblad risk för död bland de som upplever sig vara ensamma. Ett påstående är att risken kan jämföras med att röka 15 cigaretter dagligen.
En fråga är om ensamhet leder till depression eller om deprimerade människor inte orkar med eller undviker sociala kontakter. Höna eller ägg? Undersökningar talar för att i cirka 20 % föregår ensamheten ett depressionstillstånd.
Som oftast när man söker förklaringar till olika komplexa biopsykosociala fenomen dyker evolution och genetik upp. De arvsanlag som har gynnat överlevnad många årtusenden har format oss till att söka gemenskap och trygghet till grupper i storleksordning 50-100 individer. Att umgås och skratta tillsammans med andra stimulerar hjärnans hormon-signalsystem att producera exempelvis endorfiner, som får oss att må bra.
Även direkt beröring av andra människor (och djur) har starka biologiska effekter. Hudreceptorer samverkar med hjärnan så att t.ex. oxytocin, samma hormon som bildas vid amning, utsöndras från hypofysens baklob. Intressant är att hjärnavbildning påstås visa att känslan av att vara avvisad registreras i samma region som fysisk smärta. Det gör ont!
I medicinens värld utnyttjas kroppskontaktens positiva effekter mest av massörer, kiropraktorer, fysioterapeuter och fotvårdare. Verkan på de flesta är muskulär avslappning, sänkt blodtryck, lägre puls, minskad oro, smärtlindring och bättre sömn.
Således kan säkert vårdpersonal göra mer insatser i vardagen. Olika föreningar spelar stor roll för att underlätta mänsklig gemenskap. Behövs en speciell myndighet? Storbritannien har tillsatt en ensamhetsminister. Är det en modell även för Sverige?
Text: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör