Behov av närkontakt
I samband med Corona-pandemin har vi tvingats till att både hålla ut samt iaktta avstånd och social isolering. Visserligen har vi kunnat umgås digitalt, men de flesta vittnar om att det inte ger samma känsla av närhet.
Att använda munskydd förstärker också känslan av brist på normal kontakt. En del av vårt kroppsspråk uttrycks av mimik kring mun och näsa.
Evolutionärt anses människans och samhällets utveckling bero på vår förmåga till samarbete. Man brukar spekulera i att vi mår bäst i en omgivning med omkring 50 personer. Vid trängsel och många ofrivilliga möten avskärmar vi oss i regel med en privat bekvämlighetszon på 1-1,5 meters avstånd.
Samtidigt har de flesta behov av kontakt med nära och kära med både kramar och pussar. Kärlek uttrycks med beröring och intimitet. Fysiologiskt bildas från mellanhjärnans känslocentrum och hypofysen flera ”må bra hormoner” mest känt är oxytocin, Det utsöndras främst vid amning men även vid annan beröring såsom smekningar och massage. I medicinens värld utnyttjas kroppskontaktens positiva effekter mest av massörer, kiropraktorer, fysioterapeuter och fotvårdare. Verkan på de flesta är muskulär avslappning, sänkt blodtryck, lägre puls, minskad oro, smärtlindring och bättre sömn,
Uppföljning av daghemsbarn i det kommunistiska Rumänien, som levde övergivna, undernärda och apatiska i sina spjälsängar har i många fall visat sänkt intelligens, känslomässiga störningar och många neuropsykiatriska symtom. De som klarat sig bäst var de som tidigt blev omhändertagna genom adoptioner.
I djurvärlden finns exempel på hur viktig ett omedelbart omhändertagande av nyfödda är för prägling och fortsatt positiv utveckling. Man har också visat att de apor och schimpanser som får mest omvårdnad tidigt i livet i en flock senare är friskast, hamnar högt i rangordning och lever längst. Sådana följder i status tror jag inte har studerats bland människor.
Text: Jan-Olov Johansson - senior läkare, föreläsare och krönikör.