Krönika: Var det bättre förr? Nostalgi

Sannolikt har de flesta av oss en benägenhet att skönmåla speciellt barndomen. Vi minns bättre det trevliga och glädjefulla och förtränger det tråkiga. Sannolikt tillhör det människans försvarsmekanismer och bidrar till vår överlevnad - alltså en evolutionär mekanism.

Men hur ser det ut när vi jämför faktiska händelser, exempelvis med läget för cirka 50 år sedan? Inom sjukvården har dödligheten bland spädbarn och efter hjärtinfarkt minskat kraftigt. Testikelcancer och malignt melanom kan i dag ofta botas, och omkring 90 procent av patienter med bröstcancer lever längre än fem år. Många allvarliga och tidigare ofta dödliga infektionssjukdomar, som difteri, stelkramp, smittkoppor och polio, är i stort sett utrotade. Nya behandlingsmetoder, exempelvis proteskirurgi, transplantationer och titthålskirurgi, har både förbättrat livskvaliteten och förlängt liv.

Även följdsjukdomar av övervikt, som typ 2-diabetes och kärlsjukdomar, kan sannolikt minska tack vare nya GLP-1-läkemedel. Psykisk ohälsa är vanlig bland unga, medan 60–70-åringar uppges må bättre och det totala antalet självmord faktiskt har minskat.

Antalet bilar och trafiken har ökat drastiskt samtidigt som antalet döda i trafiken minskat. Utbildningsväsendet gynnar alla och vi är via media uppdaterade på vad som händer i världen. Vi har fått bättre ekonomi, kortare arbetsdagar och längre semestrar.

Men vad föranleder oss att längta tillbaka i tiden? Jag kan tänka mig att medvetenheten om eländet är en orsak. Vi matas med nyheter om krig, olyckor, våld och kriminalitet.

Kraven på oss har vuxit med utveckling av teknologi, ”jämförelsesjukan” via sociala medier och inte minst i arbetslivet. Komplexiteten i tillvaron tenderar alltså att överskugga alla framsteg och fördelar som finns i nutiden.

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör