Krönika: Kris - det som inte dödar det härdar

Tålamod, tid, rutiner, avslappning - särskilt djupandning, fysisk träning, försöka koncentrera sig på något annat mer behagligt, prata, dela med sig, ta hjälp av proffs vid behov, skriva dagbok, vara snäll mot sig själv och acceptera men inte ge upp utan försöka inse att alla problem är till för att lösas. Ett talesätt är ”att det som inte dödar det härdar!”

Vissa av dessa principer har dock ifrågasatts och betraktas som myter. Några exempel är ”Om man inte bearbetar en traumatisk upplevelse, så inträffar någon form av psykisk reaktion senare”. Men vi är olika, reagerar individuellt och hanterar kriser på olika sätt.

Debriefing är en etablerad metod som innebär att prata om det inträffade med andra så snabbt som möjligt. En del anser att det kan vara riskfyllt att diskutera känslor och upplevelser för tidigt eller medan händelsen pågår, då detta kan skapa starka och negativa emotionella minnen.

Den mest kända teoretiska modellen för krishantering bygger på psykiatern Johan Cullbergs studie av kvinnor som förlorat sitt barn och indelas i fyra faser 1, chock 2, reaktion 3, bearbetning 4, nyorientering. Det är svårt att få hjälp i chockstadiet. Som första hjälpen rekommenderas vanligtvis VVV = vänlighet - värme - vätska.

Frågan hur viktigt det är att få professionellt stöd från t.ex. psykolog? Erfarenheter visar att ”närhetsprincipen” (att anhöriga och personer som man känner väl) är det som fungerar bäst som första hjälp. Ibland kanske vi krånglar till det enkla?

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör