Krönika: Kan kunskap av personlighet vara till nytta?
Varför är vi som vi är? Det enkla svaret är att arv och miljö samverkar. Psykiatern Anders Hansen berättar i TV att genetiken avgör hälften och därmed svårare att påverka. Viktigt är att påpeka att olika miljöfaktorer styr vilka gener som är aktiverade. Däremot kanske det är svårförståeligt (och tråkigt?) att föräldrarnas uppfostran sägs betyda mindre än kamraters inflytande.
Ungdomsbarometern, som mäter vad unga tycker är viktigast, visar idag att ”hälsa, träning och mat” dominerar. Kan tyckas vara ett självupptaget lyxproblem! Men kan också vara en reaktion av hjälplöshet mot en orolig värld.
En annan slutsats kanske handlar om att vi lever i en individualistisk tidperiod – med egoism, att vi är ”inkrökta i oss själva”. Betygssystem och arbetsmarknaden befrämjar också ett konkurrenssamhälle.
Debatten idag kretsar mycket kring unga som rekryteras till kriminalitet. En viktig orsak anses vara sökande efter identitet och gruppsamhörighet. Forskning visar att redan i förskolan kan många barn som är i riskzon pekas ut. Förebyggande åtgärder efterlyses.
Forskning har visat att vår personlighet verkar vara relativt stabil under livet. Störst genomslag har s.k. ” big five” fått. Följande drag ingår: samvetsgrannhet, öppenhet, tillmötesgående, extroversion (utåtriktad), neuroticism. Kan hänsyn till dessa egenskaper hjälpa till i det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa eller gängkriminalitet?
Många krafter måste samverka. Politiker som ska bestämma fördelning av skattemedel inklusive till fängelser och straff för barn. Detta ska vägas mot satsning på skolan, föräldrastöd, föreningsliv som är en del i ungas utveckling. Finns det övertro på experthjälp från psykvården och socialtjänsten för att lindra själens lidande?
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör