Krönika: Hjälp om levnadsvanor från sjukvården kallas hälsohets
Ofta dyker påståenden upp att hälso- och sjukvården inte ska lägga sig i hur människor lever sina liv. Myndigheter påstås ägna sig åt ”hälsohets och renlevnadsextremism”. Även vissa läkare vänder sig emot att ge livsstilsråd.
År 2012 reste jag och några andra äldre läkare runt bland flera vårdcentraler i Jönköpings län och talade om levnadsvanors betydelse för hälsa och sjukdom. Någon utvärdering eller uppföljning har jag personligen inte sett.
Men Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av rådgivande samtal bland alla vårdsökande inom alla regioners primärvård under år 2023. Exakt hur denna har gått till redovisas inte… I rapporten påpekas att varannan kvinna och två av tre män har minst en osund levnadsvana. Målsättningen är att fler ska få hjälp och stöd att göra livsstilsförändringar.
Nationellt visar resultatet att 1-7 % av patienter får någon form av stöd att ändra sina vanor. Svårast är att ta upp riskbruk av alkohol. I Jönköpings län är siffran 0,7 promille – mindre än 1 på tusen patienter har fått råd. Anledningen anses vara både ett förnekande av överdrivet alkoholintag samt att det uppfattas som svårt att diskutera alkoholvanor. Rådgivning bör anpassas efter individens behov. Samtal om tobak är inte lika aktuellt idag eftersom allt färre röker.
Andra skäl som förklarar svårigheterna är att vårdpersonalen inte vill komma med pekpinnar eller skuldbelägga samt att man vill prioritera det som patienten söker för. Bristande kontinuitet med fast läkarkontakt anses vara bidragande. De låga siffrorna kanske också kan förklaras av bristande dokumentation.
Ett mått på hälsa är vår livslängd, vilken enligt uppskattningar kan öka med i genomsnitt 14 år för dem som framgångsrikt ändrar sina vanor när det gäller kost, motion, tobak och alkohol. Vart tredje cancerfall skulle kunna undvikas. Kanske det låter för bra för att vara sant?
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör