Krönika: Artros – vila eller rörelse?

Åldrande i sig själv är inte tillräckligt utan det krävs andra samverkande faktorer. Ofta finns ärftliga orsaker, snedbelastning (kobent-hjulbenthet) eller äldre skador som grundorsak.

Med åren minskar förmågan hos ledytornas broskceller att reparera småskador från stötar och friktion. Det finns statistiska samband med artros och vissa yrken som lantbrukare, golvläggare, balettdansöser och fotbollsspelare.

I svåra fall försvinner det mesta av ledytornas brosk och även underliggande ben förändras. Stötdämpningen försämras och en ond cirkel uppstår med mer brosk- och benskador. Kemiska ämnen ”äter sönder” leden som resulterar i inflammation med vätskeansamling och stelhet som följd. Nervändar och receptorer (signalmottagare) i ryggmärg och hjärna reagerar och vi upplever smärta.

Denna process kan bromsas av mediciner och sjukgymnastik, som inkluderar styrke- och rörelseträning. Mycket kan man göra själv. Jag har träffat många som blivit bättre av att vandra i skog och mark exempelvis efter 1–2 veckors fjällvistelse. Det är viktigt att tänka på bra skor och mjukt varierande underlag.

Vad säger modern forskning? Vid rörelse sker genaktivering, endorfiner, tillväxtämnen och olika hormonsystem stimuleras. Blodcirkulation, styrka, uthållighet och stresshämning förbättras.

Rekommendationen är att börja försiktigt med låg belastning. Tungt och ansträngande rörelser kan istället förvärra besvären. Om smärtan ökar eller kvarstår dagen efter bör träningen minskas. Råden är ”snällare och behagliga” aktiviteter som vattengympa och promenader. Det är omöjligt att vila sig till förbättring. Rörelse är aldrig kontraindicerat!

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör