Krönika: Vad gör vi med tiden?
”Varje steg räknas” är titeln på en skrift utgiven regeringen och socialdepartementet. En av författarna är bl.a. livsstilsprofessorn Maj-Lis Hellenius.
Innehållsmässigt framhålls följder av det digitala samhället t.ex. att femåriga barn i genomsnitt sitter nio timmar per dygn. Samtidigt påstås att Sverige är ett av världens sportigaste folk, som bygger på data från den s.k. Europabarometern. Detta kallas för ”den svenska paradoxen”. Men kom ihåg att fysisk aktivitet är så mycket mer än sport.
En vecka innehåller 168 timmar, vilket innebär att vi sover cirka 7 timmar x7= 49 tim. Vaken tid återstår 119 timmar. Idrott och träning för den sportande individen kanske i genomsnitt 1 timme per dag = 7 timmar per vecka. Vad gör man resterande 112 timmar? Ja, för många är det sittande på kontorsstolar på arbete och skola dagtid och under kvällar TV, sociala medier, läsning och fika. Enligt studier är vi inaktiva och sittande uppemot 10 timmar dagligen, det blir cirka 70 timmer per vecka. Således finns cirka 40 timmar kvar och det är denna tid som är mest intressant.
Råden är att utnyttja vardagen till så mycket rörelse som möjligt – att gå i trappor, promenera, cykla i stället för att åka bil, ta rörelsepauser för att koka kaffe, stå en stund framför TV:n. All rörelse räknas och gående, stående är bättre än sittande! Forskning visar att några minuters rörelsepaus har förvånansvärt goda effekter både på psyke, blodtryck, blodsocker och risk för blodproppar.
Sedan länge vet vi att hälsoklyftorna är stora i Sverige. Främsta orsaken är socioekonomiska skillnader, där variation i utbildning och kunskap dominerar. Det är också visat att unga är mest inaktiva under helger bortsett från en minoritet mycket föreningsaktiva. Borde inte skolan utöka idrottsämnet?
Folkhälsovinster är beroende av att beslutsfattare och de fysiskt inaktiva tar till sig budskapet att vardagsrörelse är den bästa hälsomedicinen.
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör