Krönika: Konditionsträning för länge - för hårt - för ofta
Att konditionsträning har många positiva effekter är numera diskutabelt. Hjärtas slagvolym ökar, hållfastheten hos skelett och ledbrosk stärks, lungkapacitet förbättras, blodets förmåga att transportera syre ökar, blodfetter och blodsocker påverkas positivt, kapillärtäthet ökar (antal av de minsta blodkärlen), muskler fungerar bättre, stresståligheten ökar, förmåga att ta hand om mjölksyra vid ansträngning ökar.
I dagens samhälle är kanske effekten på inlärning, minne och psykiskt välbefinnande mest betydelsefullt.
Finns det då inga nackdelar? Under 1980- och 90-talet drabbades orienteringsporten av en rad mystiska dödsfall. Undersökningar visade hjärtmuskelinflammation hos många av de drabbade och samma upptäckt har även gjorts hos fotbollsspelare efter plötsligt hjärtstopp.
Metaanalyser (sammanslagning av flera forskarrapporter) avslöjar att idrottare har 4-8 gånger större risk att utveckla störd hjärtrytm jämfört med övriga i befolkningen. Studier av mer än 50.000 Vasaloppsåkare har visat att desto fler genomförda lopp och ju snabbare åktid desto fler uppvisar förmaksflimmer, som har många orsaker och ökar med åldern.
Frågan var gränsen ligger till ökad risk för hjärtproblem är säkerligen varierande hos olika individer. Enstaka studier visar att äldre uthållighetsidrottare kan ha mer förkalkningar i hjärtats kärl, som dock verkar vara ”snällare” och sällan bildas proppar som orsakar hjärtinfarkt. De som tränar måttligt under 5-10 timmar per vecka har mångfaldigt mindre risk att dö enligt flera studier. Rekommendationer till oss alla från hälsomyndigheter är 150 minuter ( 2,5 timmar) lugn aktivitet i veckan.
Förklaringen till ogynnsam hjärtpåverkan återfinns på cellnivå. Vid långvarig och kraftig ansträngning bildas nedbrytningsprodukter som är skadliga för hjärtmuskeln och kan orsaka flimmer och andra hjärtproblem. Muskelcellerna kan inte återhämta sig tillräckligt. I synnerhet gäller detta i samband med infektioner. Följden kan bli ”ärrbildning” i hjärtmuskeln med felaktiga impulser till sammandragning och störd blodcirkulation. Således är vältränade inte helt immuna mot hjärt- och kärlsjukdomar. Viktigt att påpeka är att de undersökta för övrigt är friskare exempelvis med mindre cancer och längre livslängd.
Elitidrott, exempelvis professionell fotboll, påstås ha ungefär 1000 gånger mer skador (kraftig dominans från rörelseorganen) än vanliga jobb, således verkligen ett högriskyrke. Slutsatsen måste bli att elitidrott knappast kan anses hälsosamt. Lagom är bäst. Förståndig träning med gradvis ökning i tidsomfång och intensitet innebär dock att vinsterna klart överstiger riskerna.
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör