Krönika: Hur bedömer man sin kondition?

Vi talar ofta om kondition. Men vad är det? De flesta menar ett mått på vår ork – att kunna anstränga sig rejält utan att bli trött.
Vetenskapligt definieras kondition som kroppens syreupptagningsförmåga. Med andra ord den mängd syre som kan utnyttjas av de arbetande musklerna. Precis som i en bilmotor behövs också bränsle, alltså mat, för värmebildning och rörelse.
Flera länkar i denna kedja avgör konditionen. Först andning och lungornas kapacitet, blodcirkulation speciellt antalet kapillärer (hårrörskärl), hjärtats storlek, och pumpförmåga och inte minst de arbetande musklernas uppbyggnad och funktion. Vi har olika typer av muskeltrådar - en del är uthålliga och kräver mycket fett medan andra är snabba och starka och behöver mycket kolhydrater (glukos) som bränslekälla.
Hur kan man bedöma sin kondition? Självklart den subjektiva känslan av trötthet vid tyngre sysselsättning. Hur återhämtningen sker är ett annat sätt. Du kan kolla pulsen – i vila vanligen 60-70 slag per minut. Ett bättre sätt, men mer krångligt, är att jämföra pulsreaktion vid samma belastning t.ex. gå upp och ned på trappsteg eller en låg bänk vid olika tidpunkter. När du är mer vältränad arbetar hjärtat mer effektivt, pumpar ut större blodvolym och slår långsammare.
Många har säkert utfört andra tester. Vanligast är arbetsprov på cykel. Inom sjukvården kombineras cykeltest med EKG för att bedöma hjärtats tillstånd. Pulsen ökar rätlinjigt med stigande arbete till ett individuellt jämviktsläge. Eftersom varje arbete kräver en viss energi och syremängd kan man via pulsreaktionen räkna fram ett ganska bra mått på den maximala syreupptagningen oftast mätt i ml per kg kroppsvikt. Detta är en indirekt metod med en del felkällor. I mer vetenskapliga sammanhang kan man samla upp utandningsluften i speciella säckar och på så sätt exakt beräkna den förbrukade syremängden.
Vad vet man om svenska folkets kondition idag? Värnplikts-undersökningar visar att de sista 25 åren har spridningen för syreupptagningen ökat från 35-65 till 20-75 ml per kg. Detta bekräftar att klyftan mellan de aktiva och passiva har ökat. Man vet att det är mycket jobbigt att klara vardagens krav vid värden under 30 ml/ kg. De högsta värden är uppmätta hos eliten bland skidåkare, roddare och cyklister omkring 80-90ml / kg.
Även vardagsaktiviteter som promenader och trädgårdsjobb kan främja konditionen, mest hos de som har låga utgångsvärden – bäst vid kombination pulshöjning, lite andfåddhet och svettning. Tyvärr är kondition en färskvara och måste underhållas. Förbättring kräver även en successivt högre intensitet. Allt som höjer pulsen är bra, men kom ihåg återhämtningen.
Den kanske mest intressanta frågan är sambandet mellan kondition och hälsa? Detta kommer jag att återkomma till i kommande artiklar.
”Den som inte har tid med fysisk aktivitet måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom” - Edward Stanley (läkare på 1800-talet).
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör