Tidiga insatser i förskolan minskar risken för psykisk ohälsa senare i livet

En kvinna och ett barn gosar med varandra utomhus i vintrig miljö
Det går att identifiera barn med riskfaktorer för psykisk ohälsa redan på förskolan, konstaterar sjuksköterskan Berit M Gustafsson i sin forskning. Genom rätt stöd och insatser tidigt kan barnet lyckas med inlärningen, få kamrater och fungera i vardagen. Då blir inte problemen lika stora senare. (Barnet på bilden ingår inte i studien.)
En kvinna och ett barn gosar med varandra utomhus i vintrig miljöEn kvinna står med blommor i handen.En man och en kvinna står med ett stort guldfärgat papper mellan sig

Med hjälp av frågeformulär till personal och föräldrar kan barn med risk för psykisk ohälsa identifieras redan i förskolan, visar forskning av Berit M Gustafsson, verksamhetsutvecklare vid psykiatriska kliniken på Höglandssjukhuset. Tidiga insatser minskar risken för psykisk ohälsa senare i livet.

– Barn som är utåtagerande är lättast att upptäcka, och är en tydlig riskgrupp. Barn med emotionella problem är svårare, eftersom de är tystare, inte stör. Förskolepersonal kan identifiera beteendeproblem och hyperaktivitet hos barn så små som 1-3 år, och hos 4-5-åringar även kamratproblem, emotionella problem och brister i sociala färdigheter, säger Berit M Gustafsson. Det är viktigt att upptäcka, eftersom psykisk ohälsa ofta debuterar i tidig barndom och kan kvarstå upp i vuxen ålder.

En fråga var om frågeformulären klarade av att identifiera barn som till exempel var hyperaktiva över en ”normal” gräns.

Identifiera de hyperaktiva

– En tvåårig är ju hyperaktiv, men det visade sig gå att identifiera de som var hyperaktiva över det normala, även på små barn. Det innebär att man inte riktigt kan tänka att ”vi väntar och ser, det växer nog bort”.  Vi ser i vår studie, och även i annan forskning, att beteendeproblem är ganska stabilt över tid. De minskar med normal utveckling, men de barn som ligger högt i början ligger även högt efter tre år, särskilt hos pojkar, säger Berit M Gustafsson.

Samtidigt betonar hon att hyperaktivitet i sig inte behöver utgöra en riskfaktor.

– Det finns barn som är hyperaktiva, men ändå engagerade, omtyckta av kamrater och som kan fokusera på lek. De klarar sig likt Emil i Lönneberga bra över tid. Han blev ju kommunalråd, säger Berit M Gustafsson med ett skratt.

Första hembesöket kan visa riskfaktorer

Intresset för riskfaktorer för psykisk ohälsa hos små barn har följt henne genom åren i yrket som distriktssköterska, barnsjuksköterska, skolsköterka och senare som enhetschef inom barn- och ungdomspsykiatrin.

– Jag insåg att det går att se riskfaktorer hos ett litet barn redan vid det första hembesöket och kände att det skulle behöva göras mer.

Nytt forskningsprojekt planeras

Fredag 11 januari 2019 disputerade hon på den forskning som hon inledde 2012 och som har inkluderat drygt 60 förskoleklasser på omkring 40 förskolor runt om i Sverige. Som nästa steg planerar hon nu för nästa forskningsprojekt där barnhälsovården, habiliteringen och barn- och ungdomspsykiatrin tillsammans ska samverka kring insatser för barnen i förskoleåldern och deras föräldrar.

– Barnhälsovården träffar i princip alla barn och förskolan möter de flesta. Så det finns goda möjligheter att screena och upptäcka psykisk ohälsa tidigt. Sverige har fantastiska resurser. Kan barnen få rätt insatser i förskolan, lyckas med inlärningen och få kamrater, blir inte problemen lika stora senare, och de fungerar i sin vardag.

Läs mer:

Tidiga insatser i förskolan minskar risken för psykisk ohälsa senare i livet