Tre snabba om offentliga organisationer och co-working spaces
Co-working spaces eller så kallade distansarbetshubbar har funnits länge men främst varit ett fenomen som synts i storstäder och bland privata företag. Men, var är de offentliga arbetsgivarna i detta och behöver det nödvändigtvis vara ett storstadsfenomen? Detta har vår kollega Lydia Olofsgård precis hållit ett webbinarium om.
Berätta – tycker du att offentliga arbetsgivare borde satsa mer på co-working spaces?
Ja, eller i alla fall ja i vissa fall!
Jag tror att många när de hör ordet co-working space ser en caféliknande miljö med laptops, unga människor och stora skärmar framför sig, men en distansarbetshubb kan förstås lika gärna vara kompatibelt med höj- och sänkbara skrivbord och stämpelklocka. Om fler insåg detta, och fler entreprenörer också såg en möjlighet i att erbjuda en distansarbetsmiljö som offentliga arbetsgivare kan känna igen sig i, så skulle detta kunna ge himla fina effekter på innovationsgrad, kompetensförsörjning och minskad klimatpåverkan i det offentliga. Viktigt är i så fall att ni som arbetsgivare identifierar vad syftet med co-working spaces ska vara just för er. En distansarbetshubb leder inte till minskad klimatpåverkan om den inte placeras så att människors möjligheter till hållbar arbetspendling förbättras. Den leder inte heller till förbättrad kompetensförsörjning om den inte uppfyller arbetstagares önskemål och den leder inte till innovation om den inte möjliggör nya möten inom eller mellan organisationer.
Har du några exempel på offentliga arbetsgivare som redan arbetar systematiskt med detta?
Som en effekt av pandemin har möjligheten för offentligt anställda att arbeta på distans ökat enormt, och de främsta tveksamheter som tidigare fanns för distansarbetshubbar har därmed släppt. Sedan hösten 2021 har därför ett gäng initiativ i offentlig regi bubblat upp men de flesta är ännu på ett pilotstadium. Några exempel är Helsingborgs stad som öppnat upp ett satelitkontor i Malmö, Region Jämtland Härjedalen som tar sikte på att skapa distansarbetshubbar i alla kommuner i regionen och ett initiativ i Björklinge i Uppsala kommun för att testa arbetshubbar i mindre orter. Särskilt intressant tycker jag det är att varenda satsning jag fått nys om har en egen ingång i varför distansarbetshubbar är aktuellt för dem. Det kan handla om att främja en levande landsbygd genom att arbetskraften stannar på sin lokalort under arbetsdagen istället för att vallfärda till större städer, behålla Coronahemvändare som lämnat storstäderna eller minska klimatpåverkan från arbetspendlingen. Lyssna på webbinariumet så berättar jag mer om dessa exempel!
Nu tillåts många att arbeta på distans, vad är nyttan med en distansarbetshubb då?
Det ena behöver inte utesluta det andra. En distansarbetshubb kan vara en anställds huvudsakliga arbetsplats eller en plats man arbetar på ibland istället för på sin huvudplacering. Saker som möjliggörs på en distansarbetshubb är bland annat kontorsinfrastruktur (ergonomiska möbler, stabilt nätverk, skrivare och konferensrum), social samvaro, stärkt organisationstillhörighet och möjlighet att utbyta erfarenheter och bättre förstå någon som t.ex. arbetar på en annan enhet i samma organisation. Distansarbete i hemmiljö saknar dessa möjligheter.
Hör Lydia berätta mer om sin omvärldsbevakning kring hur offentliga organisationer arbetar med distansarbetshubbar i ett inspelat webbinarium som möjliggjorts genom vårt projekt ATTRACT – innovativ arbetspendling för attraktiva arbetsgivare. Webbinariet tillgänligt till 11 oktober, och hör gärna av er om ni vill bolla vidare på temat!
Webbinarie: Co-working spaces som offentlig organisation (Extern länk)