Tidiga insatser i förskolan minskar risken för psykisk ohälsa senare i livet

– Barn som är utåtagerande är lättast att upptäcka, och är en tydlig riskgrupp. Barn med emotionella problem är svårare, eftersom de är tystare, inte stör. Förskolepersonal kan identifiera beteendeproblem och hyperaktivitet hos barn så små som 1-3 år, och hos 4-5-åringar även kamratproblem, emotionella problem och brister i sociala färdigheter, säger Berit M Gustafsson. Det är viktigt att upptäcka, eftersom psykisk ohälsa ofta debuterar i tidig barndom och kan kvarstå upp i vuxen ålder.

En fråga var om frågeformulär klarade av att identifiera barn som till exempel var hyperaktiva över en ”normal” gräns.

Identifiera de hyperaktiva

– En tvåårig är ju hyperaktiv, men det visade sig gå att identifiera de som var hyperaktiva över det normala, även på små barn. Det innebär att man inte riktigt kan tänka att ”vi väntar och ser, det växer nog bort”.  Vi ser i vår studie, och även i annan forskning, att beteendeproblem är ganska stabilt över tid. Det minskar med normal utveckling, men de barn som ligger högt i början ligger även högt efter tre år, särskilt hos pojkar, säger Berit M Gustafsson.

Samtidigt betonar hon att hyperaktivitet i sig inte behöver utgöra en riskfaktor.

– Det finns barn som är hyperaktiva, men ändå engagerade, omtyckta av kamrater och som kan fokusera på lek. De klarar sig likt Emil i Lönneberga bra över tid. Han blev ju kommunalråd, säger Berit M Gustafsson med ett skratt.

Första hembesöket kan visa riskfaktorer

Intresset för riskfaktorer för psykisk ohälsa hos små barn väcktes när Berit M Gustafsson arbetade som distriktssköterska inom barnhälsovården för många år sedan.

– Jag insåg att det går att se riskfaktorer hos ett litet barn redan vid det första hembesöket. Redan då kände jag att det skulle behöva göras mer. Därför är det viktigt med rätt hjälp och stöd, istället för att vänta tills det går snett. Det kan handla om psykosociala riskfaktorer i familjen eller området där de bor, som psykisk ohälsa, missbruk eller arbetslöshet. Alla föräldrar vill sitt barns bästa, men kan behöva stöd för det.

Ämnet och behovet av insatser har följt henne genom åren som distriktssköterska, barnsjuksköterska och skolsköterska och senare som enhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin på Höglandet innan hon tillträdde tjänsten som verksamhetsutvecklare vid psykiatriska kliniken på Höglandssjukhuset.

Inledde forskning 2012

2012 inledde hon sin forskning för att se om det engelska frågeformuläret Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) fungerar även för att identifiera riskfaktor hos förskolebarn.

– SDQ är ett erkänt frågeinstrument i hela Europa, egentligen för äldre barn. Jag skulle validera att det även fungerar för 1-5-åringar och för förskolelärarna. Förskolan är en erkänt viktig verksamhet och kan fungera som ett kompletterande stöd när det finns riskfaktorer i familjen.

Efter ett omfattande förarbete med att informera och förankra forskningen hos chefer, föräldrar och förskolepersonal på intresserade förskolor, reste hon under tre år runt.

Besökt över 60 förskoleklasser

– Jag har besökt drygt 60 förskoleklasser på omkring 40 förskolor runt om i Sverige och pratat med personal och föräldrar, deltagit på föräldramöten, gjort observationer och liknande. Så vi fick otroligt mycket material med oss i studien. Jag har till exempel nästan 200 barn som det är möjligt att göra långsiktiga studier på, berättar hon.

I varje förskoleklass har personalen under tre år fått svara på frågeformuläret SDQ och andra frågeformulär, med sammanlagt 193 frågor första året och sedan 135 frågor, medan föräldrar och chefer fått ett formulär med 13 frågor.

Hon ser förskolan som nyckeln både för att upptäcka barn med riskfaktorer och för att ge dem stöd på olika sätt.

”Svensk förskola skyddar”                                                                

– Svensk förskola tycks vara skyddande i sin form. Det handlar om att ha trygga vuxna omkring sig, välutbildade på barns utveckling, som hjälper när det svajar till och som kan sätta in specialinsatser. Detta i kombination med en fri lek, är mycket positivt för att utveckla sin lek.

Samtidigt finns det förstås mycket mer att göra. Tidigare forskning har visat att det bara är cirka en tredjedel av barnen med beteendeproblem som får specifikt stöd i förskolan.

Även om förskolan är viktig, så är självklart den egna familjen allra viktigast för ett barns utveckling.

– Nu har jag i forskningen sett att det går att identifiera riskfaktorer redan på små barn. Nästa steg i forskningen är att se vilka insatser som kan ske i familjen och förskolan, allra helst i samverkan med barnhälsovården, vilket då får goda resultat.

Nytt forskningsprojekt startar

Därför finns nu ett stort projekt inom Region Jönköpings län i startgroparna med statliga pengar, där barnhälsovården, habiliteringen och barn- och ungdomspsykiatrin tillsammans ska samverka kring insatser för barnen i förskoleåldern och deras föräldrar.

– Barnhälsovården träffar i princip alla barn och förskolan möter de flesta. Så det finns goda möjligheter att screena och upptäcka psykisk ohälsa tidigt. Sverige har fantastiska resurser. Kan barnen få rätt insatser i förskolan, lyckas med inlärningen och få kamrater, blir inte problemen lika stora senare, och de fungerar i sin vardag.

MIKAEL BERGSTRÖM

Fotnot: Berit Gustafsson disputerade fredag den 11 januari 2019 vid Linköpings universitet med sin avhandling Identifying patterns of emotional and behavioural problems in preschool Children - facilitating early detection

 

Läs mer: Berit Gustafsson disputerar den 11 januari 2019 (Extern länk)