Sjukstugan i Sävsjö

När man 1895 började diskutera sjukhusfrågan för Västra härad i samband med den stora utredningen om sjukvården i länet hade man i ryggen det konkurrensförhållande, som sedan länge rått mellan Vrigstad och Sävsjö. Vrigstad var en gammal marknadsplats med apotek, provinsialläkare och centralort för Västra härad. Sävsjö däremot fick järnväg, vilket var den huvudsakliga anledningen till, att Vrigstad så småningom kom lite i skuggan för den blivande staden.
Häradshövding A.H. Ljunggren och järnvägsläkaren K. Gustavsson i Sävsjö gjorde framställan 1895 till landstinget om en sjukstuga i Sävsjö. Tydligen anade de, att Vrigstad även nu kunde komma med i bilden, ty de betonade särskilt, att Sävsjö var den enda lämpliga orten för en sjukstuga i Västra härad, då Vrigstad, där provinsialläkaren bodde, "ligger alldeles för avlägset".

När den samma år tillsatta sjumannakommittén för ytterligare utredning om länets sjukvård gav sitt betänkande år 1896, låg saken något annorlunda till. Då hade 11 kommuner i Västra härad lovat bidra med sammanlagt 5 580 kr (år 1900 var beloppet dock uppe i 10 480 kr) under det 8 kommuner ställt sig helt avvisande. Dessutom hade Sävsjö municipalsamhälle lovat bidraga med 5 000 kr.

Provinsialläkaren i Vrigstad hade också tillfrågats, men han avstyrkte inrättandet av den ifrågasatta sjukstugan. Kommittén tillstyrkte dock ett landstingsbidrag på 500 kr och det beviljades av landstinget.

Sjukstugan, som var uppförd vid vägen mot Vrigstad och beräknad för 10 vårdplatser, avsynades i februari 1898 och fick av synemännen, Axel Stridbeck och C.G.Åström, betyget att den "om och när den bliver nöjaktigt kompletterad väl torde kunna tjäna till mönster vid anläggningar av dylika mindre sjukvårdsinrättningar."

Sjukstugan tjänade sitt ändamål i 57 år eller till 1954 och övergick sedan till konvalescentvård. År 1923 hade däremot tillkommit ytterligare en byggnad i anslutning till sjukstugan, nämligen för epidemivården. Som flera andra epidemisjukstugor i länet lades den dock snart i reserv och togs 1936 i bruk för vård av långvarigt sjuka. Under 1938 uppfördes för vårdhemmets behov en ny ekonomi- och bostadsbyggnad, för vilken landstinget beviljat 69 414 kr. Konvalescentvården flyttade under senare delen av 70-talet till lungkliniken i Eksjö.

Till landstinget 1946 hade sjukvårdsberedningen verkställt en utredning om, hur sjukvårdsfrågan för Sävsjöorten skulle ordnas. Municipalnämnden i Sävsjö hade då erbjudit en tomt i kv. Branten om 7000kvm. i byte mot sjukstugans tomter i kv. Hälsan. Sjukvårdsberedningen hade upprättat preliminär kostnadsberäkning för nybyggnad av sjukstugan dels å den gamla sjukstugetomten och dels i kv. Branten och det visade sig att det sistnämnda alternativet blev cirka 7 000 kr billigare än det förstnämnda. Men skulle man bygga i kv. Branten måste även ett nytt vårdhem för långvarigt sjuka uppföras. Ur driftkostnadssynpunkt ansågs det nämligen vara oekonomiskt att bibehålla det gamla vårdhemmet, om sjukstugan skulle flyttas till annan tomt. I tomtfrågan begärde beredningen att efter närmare utredning få inkomma med förslag. Efter denna utredning beslöt landstinget i princip nybyggnad av sjukstuga och att för detta ändamål bevilja 550 000 kr.

Till 1947 års landsting hade sjukvårdsberedningen utarbetat ett definitivt förslag. Den fortsatta utredningen hade visat att uppförande av en ny sjukstuga på den gamla sjukstugetomten i kv. Hälsan inte var lämpligt att göra, då utrymmena där inte medgav tidsenlig utformning av sjukstugebyggnaden. Enligt sjukvårdsberedningens förslag skulle ny sjukstuga byggas i kv. Branten med 24 vårdplatser och en förlossningsavdelning för 6 patienter. Dessutom skulle uppföras vårdhem för 40 långvarigt sjuka samt särskilt personalbostadshus. Den totala kostnaden för dessa nybyggnader beräknades till 1 460 000 kr. Sedan statsbidrag och tidigare beviljade anslag frånräknats återstod 812 000 kr. att bevilja i tilläggsanslag. Landstinget biföll förslaget. Som framgår av bif. objektsblad blev den slutliga kostnaden för nybyggena 2 834 000 kr.

Vid byggnadskommitténs sammanträde 13 oktober 1952 hade för nämnda byggnation sex anbud inkommit. Kommittén beslöt att "med hänsyn till rådande ekonomiska tidsläge samt med tanke på att byggnadstillstånd ännu icke erhållits för samtliga de byggnader som planerats, låta utföra arbetena ifråga på löpande räkning." Kommittén beslöt också att nya anbud avseende löpande räkning skulle infordras och då enbart från de firmor med vilka landstinget tidigare haft affärsförbindelse med , vilket innebar AB Skånska Cementgjuteriet och Byggnadsfirman E. Åhsberg.

Detta beslut föranledde landstingets revisorer att av byggnadskommittén begära förklaring för bland annat

  • om arkitektens anbudsgranskning är riktig
  • om varför ej lägsta anbud antagits
  • om varför endast firmor med tidigare affärskontakter skulle ifrågakomma

Svaret från byggnadskommittén, vilket översändes först sju månader senare, var uttömmande på varje fråga:

  • Kommitterade är icke fackmän utan arkitektens omdöme får godtagas
  • Eventuell upphandlingstvist skulle dra stora kostnader för byggherren
  • Kommitterade ansåg att fast entreprenör skulle "taga igen" på grund av att byggnadstillstånd ej var klart

Vid kommittésammanträde 11 maj 1953 antogs Byggnadsfirman E. Åhsberg, Jönköping för uppförande av sjukstuga (hus 01 och 12) och personalbostadshus (hus 04) Uppdraget utökades senare med kronikerhemmet (hus 02) och bårhus (hus 03).

Att det nya kronikerhemmet (hus 02) var efterlängtat framgår av ett tidningsreferat från invigningen. Där beskrivs hur en gammal stapplande man deltager i visningen och vill höra hur det blir med inflyttningen. Han får då beskedet att ta med sig sin fru och flytta in den 2 juni (1955) "Det var välsignat, sa den gamle och ansiktet lyste som en skäggig sol".

Vid invigningen av sjukstugan (hus 01) konstaterade lokalpressen att den var av "imponerande standard och med ett tjusigt läge". Personalbostaden (hus 04) skulle med sin höga standard locka kvinnlig arbetskraft i sådan utsträckning, att privata arbetsgivare skulle få svårigheter konkurrera om arbetskraften.

Tydligen var byggnadskommittén sparsam med favörer, ty det konstaterades i pressen efter invigningen "att arbetarna på bygget jobbat så pass bra, att landstinget gott kunnat bjuda dem på taklagsfest eller åtminstone på en kopp kaffe".

1951 års landsting beslöt att såväl gamla sjukstugan som epidemisjukhuset skulle omdisponeras till konvalescenthem, det första och enda i länet. För detta ändamål beviljade 1954 års landsting 150 000 kr. Jönköpings läns landsting var därmed bland de första i landet med att inrätta konvalescenthem i egen regi.

Den inrättade förlossningsavdelningens verksamhet upphörde redan efter ca. 5 år, främst beroende på svårigheten att skaffa personal.

Nästa byggnadsplan för Sävsjös del startade 1971 i och med att en projektgrupp tillsattes för utarbetande av program för utbyggnad med vårdcentral. Gruppen framlade förslag till lokalprogram och detta godkändes av förvaltningsutskottet i juni 1973 varefter projekteringen startade. Landstinget anvisade i september 1975 erforderliga medel för byggföretagets genomförande, entreprenörer antogs och byggnadsarbetet för hus 10 och 11 samt ombyggnad inom hus 01 och 12 påbörjades. Sista slutbesiktning skedde i juni 1977.

Lokalpressen, Smålands Dagblad, var intresserad bevakare hela tiden över alla beslut och åtgärder och skrev i september 1975, då entreprenörer antagits, att "nya vårdcentralen i Sävsjö blir ett rekordbygge för 15 miljoner." Likaså konstaterade tidningen i november 1976 efter ett reportagebesök att "anläggningen är ett bra exempel på modernt sjukvårdstänkande".

Då vårdcentralen startade sin verksamhet i de nya lokalerna flyttades en i Vrigstad placerad läkartjänst till Sävsjö. Vrigstad hade då varit försedd med egen läkare sedan 1842 då en extra provinsialläkartjänst inrättades där. Denna var då den tredje statligt avlönade läkartjänsten i länet.

Då hus 10 var färdigställd blev inflyttningen av verksamheten försenad på grund av att två vandaler en natt gick bärsärkagång i folktandvårdens lokaler samt i huvudentreprenörens platskontor. Kostnaderna för återställande efter skadorna uppgick för landstingets del till 71 761 kr. En av de båda skadegörarna var efter vandaliseringen säkert inte välkommen tillbaka till sin arbetsplats - vårdcentralbygget i Sävsjö.

Som en personalbesparande åtgärd genomfördes år 1977 en ombyggnad av köket så att beredning av mat upphörde och istället levererades kyld mat från Vetlanda sjukhus. Denna organisation fungerade i 10 år. Då började Sävsjö socialförvaltning att driva köksverksamhet och återupptog matberedning (efter smärre ombyggnader).

De av Sävsjö socialförvaltning förhyrda lokalerna i hus 10 visade sig efter några år ej vara tillräckliga, varför en utbyggnad (hus 13) startade i maj 1991 och var klar i februari 1992.

Efter ädelreformens genomförande 1992 gjordes hyresförhandling med Sävsjö kommun, som för sin socialförvaltning tecknade 20-årigt hyresavtal för hus 01, 02 och 12. Hyresavtalet innefattade att Landstingsfastigheter skulle modernisera köket och göra omfattande ombyggnader i såväl hus 01 som 02. Ombyggnaderna genomfördes 1994-1995 med resultat ett modernt produktionskök för kommunens äldreboende och skolor. Köket planerades för en kapacitet av 60 frukost, 1310 middag och 160 kvällsmål.

Hus 01 disponerades vid ombyggnaden till 8 äldreboende i vardera planet och hus 02 med 12 boende i varje plan.