Sjukstugan i Gislaved

När M. S. Rydbeck i Nennesmo 1868 begärde 2 500 riksdaler i bidrag till ett sjukhus i Gislaved medgav andra utskottet, att en del av Västbo och Mo härader med hänsyn till det långa avståndet till länslasarettet skulle behöva ett sjukhus i Gislaved. Men då hade redan ett sjukhus i Värnamo beslutats, och därmed ansåg utskottet att "den överklagade olägenheten blivit i någon del avhjälpt".

Det gick bättre, när Lars Johan Larsson i Tranhult väckte en motion om inrättande av sjukstugor i de provinsialläkardistrikt, som kunde vara i behov därav. Det ledde till att Gislaved 1874 fick ett engångsanslag på 3 000 riksdaler för inrättande av sjukstuga med minst 10 sängar. Villkoret var dock, att sjukstugan genom Västbo härads försorg var uppförd inom två år och att utsedda deputerade å häradets vägnar utfärdade förbindelse att i annat fall återbetala beloppet jämte 5 procents ränta. Västboiterna uppfyllde dessa förpliktelser och fick 1876 ett årligt anslag på 2 000 kr under 5 år till driftskostnaderna.

Samtliga socknar inom Västbo och Mo härader, utom Sandvik och Gryteryd, utfäste sig att lämna bidrag till sjukstugan. Länsman Seth uppsökte därför dessa socknar och meddelade dem att om de inte ville lämna bidrag skulle inte heller några sjuka mottagas vid sjukstugan.

Till entreprenör för byggnadens uppförande antogs Johannes Håkansson i Bondaryd, vars anbud uppgick till 3 500 riksdaler. När byggnaden avsynades fattades visserligen brädfodring, ledstänger och tapeter - det ingick inte i entreprenaden - men besiktningsmännen uttalade sin stora tillfredsställelse med arbetet. Vissa brister fanns dock i arbetets utförande, ty redan 1880 meddelades, att det inte gick att elda i kakelugnarna. Men enligt ett protokoll från hösten samma år beslöt styrelsen, att "då reparation av kakelugnarna skulle medföra alltför stora kostnader genom att härför särskilt rekvirera duglig kakelugnsmakare från någon stad eller Värnamo, skulle reparation härmed anstå tills dess tillfälligtvis duglig kakelugnsmakare till Gislaved ankommer."

Bekymmer med ekonomin uppstod tydligen ganska snart efter starten 1 september 1877, varför läkaren, dr G. Warenius, avstod från sin lön, 175 riksdaler, till årets slut.

Historieskrivningen omfattar sedan en hel del om revisionsanmärkningar, olika uppfattningar om antal vårdade patienter mm men vi tar istället ett steg fram till nästa byggnadsuppgifter.
1935 beslöts att det 1924 i reserv lagda epidemisjukhuset skulle tagas i anspråk för vård an sinnessjuka (35 vpl) och 1935 och 1936 års landsting anslog medel till uppförande av nytt ekonomihus samt renovering av sjukstugan. Anslaget var dock villkorat med att en utredning skulle ske innan medlen fick disponeras. Förvaltningsutskottet uppdrog åt en särskild kommitté att verkställa denna utredning.

Därmed tog ärendet ny vändning. I stället för att lappa på den gamla sjukstugan föreslog kommittén uppförande av ny sjukstugebyggnad i två våningar med 16 vpl samt personalbostäder. Kostnaderna hade beräknats till 275 000 kr, men förvaltningsutskottet ansåg att besparingar kunde göras i det ursprungliga förslaget och sänkte därför beloppet med 20 000 kr. Dessutom hade man ju de för ekonomibyggnad och renovering av gamla sjukstugan anslagna medlen disponibla, varför anslaget kunde reduceras till 220 000 kr.
Av outredd anledning synes förvaltningsutskottet ha varit ovanligt försiktigt med den blivande byggnadskommitténs handlingsfrihet. Utskottet föreskrev nämligen, att kommittén skulle inhämta utskottets medgivande att sluta entreprenadkontrakt och till igångsättande av arbetet samt "under arbetets gång stå i kontakt med förvaltningsutskottet för inhämtande av dettas direktiv".
Landstinget biföll förvaltningsutskottets förslag, och den nya sjukstugebyggnaden stod färdig att tagas i bruk 1939 (hus 01).

Det fanns dock fortfarande behov av vårdplatser för långvarigt sjuka, varför 1950 års landsting beslöt anslå 375 000 kr till uppförande av ett vårdhem med 24 vpl. Samtidigt bemyndigades dock förvaltningsutskottet att genom påbyggnad av ytterligare en våning öka antalet platser till 48, men detta gjordes beroende av eventuell ändring i statsbidragsbestämmelserna.

Ärendet blev sedan vilande till 1954, främst beroende på att landstinget 1952 tillsatt en kommitté för utredning om åldringsvården. På förslag av denna kommitté beslöt landstinget 1954 i princip uttala sig för, att landstinget skulle vara huvudman för vården av kroniskt eller långvarigt sjuka, som inte kunde vårdas i sina hem. Därmed hade landstinget i viss mån frigjort sig från bundenheten till statsbidragsbestämmelserna och beslöt att vårdhemmet skulle inrättas för 48 vpl. Kostnaderna hade nu stigit, varför landstinget utöver tidigare anslagna 375 000 kr beviljade ytterligare 825 000 kr.
För att, med hänsyn till dålig sysselsättning i Gislaved, få snabb igångsättning av bygget gjordes en första etapp omfattande grunden och kulvertanläggning. När sedan tilläggsanslag beviljats (825 000 kr) startade etapp 2 (hus 02).

Ursprungligen var det meningen att vårdhemmet skulle kombineras med en BB-avdelning, men detta förslag frångicks med hänvisning till att en gynekologavdelning planerades vid Värnamo lasarett. Vårdhemmet togs i bruk 1960.

Efter utredning om omläggning av sjukvården i Gislaved beslöts, trots att vissa menade att huset var så dåligt att rivning var enda alternativet, att gamla sjukstugan, hus 01, skulle byggas om till sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka. Sjukvårdsstyrelsen framhöll samtidigt, att om sjukstugan skulle tagas i bruk för vård av lättskötta psykiskt sjuka, borde sjukvården i Gislaved med omnejd ordnas genom uppförande av byggnad för läkarstation med erforderligt antal vårdplatser.

Landstinget gick med på sjukvårdsstyrelsens förslag och beviljade 1961 2 100 000 kr till nybyggnad av läkarstation (hus 03) samt 900 000 kr till ombyggnad av gamla sjukstugan (hus 01) för inrättande av sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka.

Den 1 februari 1967 stängdes hus 01 för den verksamhet det betjänat och patienterna flyttades till Ryhov, Jönköping. Olika verksamheter har sedan under längre eller kortare tid funnits i huset tills att beslut om rivning fattades 1995. Rivningen kom dock ej till stånd utan istället såldes huset 1997 till Gislaveds kommun för 200 000 kr. Kommunen bedriver där för närvarande terapeutiskt arbete.

Under början av 70-talet diskuterades en utbyggnad av vårdcentralsverksamheten i Gislaved, vilket ledde till att landstinget 1975 anslog 600 000 kr med uppdrag till centrala byggnadsnämnden att påbörja projekteringen av ny vårdcentral. Efter framställan från centrala byggnadsnämnden anslog sedan landstinget år 1977 en summa av 27 950 000 kr minus tidigare beviljade 600 000 kr till byggnadsföretagets genomförande. (hus 03) Nybyggnaden, som blev en tillbyggnad av befintlig läkarstation, påbörjades 1977 och slutbesiktigades hösten 1979. Totalkostnaden för detta objekt där även ingick ny panncentral (hus 04) samt ombyggnad inom befintlig läkarstation uppgick till 24 255 673 kr.