Epidemisjukhuset Rosenlund

Fram till 1919 var det i huvudsak primärkommunernas angelägenhet att sörja för epidemisjukvården. En ny lag ålade landstingen att från och med 1920 sörja för denna vård.

År 1922 uppfördes ett nytt epidemisjukhus på Rosenlund. Staden erbjöd kostnadsfritt tomt och ledningsdragningar. Ytterligare anläggningar för epidemisjukvården inrättades under denna tid i länet. Epidemisjukhuset byggdes för 78 sängplatser och omfattade ett flertal byggnader. Vid denna tid införskaffades landstingets tre första ambulansbilar för att kunna transportera de sjuka. Ambulansgaraget förlades till epidemisjukhuset.

År 1943 färdigställdes en ny byggnad i två våningar för långvarigt sjuka, med plats för 70 vårdsängar. Ett personalbostadshus uppfördes också i två våningar med två familjebostäder, bostadsrum för husmoder, fyra sköterskor och 19 sjukvårdsbiträden samt telefonväxel. 1954 uppfördes ett nytt bostadshus i fem våningar och ett radhus med fyra lägenheter. År 1962 uppfördes en ny vårdhemsbyggnad för långvarigt sjuka med 48 platser. År 1963 ansågs epidemisjukhuset ha tjänat ut som just epidemisjukhus och bytte namn till Östra klinikerna och fick inriktning på långvård.

En kraftig utbyggnad av långvårdsplatserna skedde 1968- 1971, då den nya vårdbyggnaden för långvård blev klar. Det byggdes som ett höghus på 10 våningar, totalt 12 000 kvm. Innehållande åtta vårdavdelningar med totalt 176 vårdplatser, läkare- och mottagningslokaler, sjukgymnastik och arbetsterapi i bottenvåningen. Samtidigt uppfördes ny byggnad för centralkök och personalmatsal samt panncentral och bårhusbyggnad. Beslutet om denna stora satsning gick med expressfart. Vid sittande landstingsmöte presenterades ritningar och kostnadsberäkningar på 16,5 miljoner av sjukhusstyrelsens ordförande Sven Wilander vilket fullmäktige godkände.

Epidemisjukvården med ny benämning infektionskliniken flyttades till nya Ryhovsområdet 1976. Långvården avvecklades 1994. Hela området förädlades därefter och ny detaljplan utarbetades. Norra Rosenlundsområdet med byggnader såldes för uppförande av nya och ombyggda bostäder. Övriga området med höghuset och kök/matsal byggdes om för vårdcentral, odontologiska institutionen, apotek, folktandvård och hörsal för landstingsfullmäktige. Det skulle alltså ta 140 år innan landstingsfullmäktige erhöll en egen fullmäktigesal att sammanträda i.