Eksjöklinikerna

Historiebeskrivningen för Eksjöklinikerna kan börja redan år 1821 då Generalmajoren, Kommendören med stora korset av Kongliga Svärdsorden, Friherre Georg Ulfsparre inköpte fastigheten Westanå (namnet Västanå kommer av läget "västan ån").

Ulfsparre donerade i ett den 28 augusti 1858 daterat testamente egendomen med därtill hörande åbyggnader, trädgård och park till en sjukvårdsanstalt för Eksjö och de socknar i Norra och Södra Vedbo härader, som ville deltaga i underhållet och begagna sig av sjukvårdsanstalten.

Fastigheten kunde inte tillträdas förrän efter donatorns död, vilket skedde den 17 april 1865. I gåvobrevet föreskrevs att för vården och förvaltningen av donationen skulle tillsättas en direktion bestående av länets hövding, herr Fältläkaren, borgmästaren i Eksjö, två av stadens invånare utsedda personer samt en från Norra och en från Södra Vedbo härader deltagande socknar. I ett tillägg till gåvobrevet 1863 medgavs att sjukvårdsanstalten finge begagnas även av de socknar inom Östra och Västra härader, som ville deltaga i underhållet.

Då Ulfsparres maka var född Hägerflyckt beslöts år 1899 i samband med invigning av hus 01 att sjukvårdsinrättningen skulle ges officiella namnet "Ulfsparre-Hägerflycktska sjukvårdsanstalten på Västanå".

När lasarettet startade år 1868 kom landstinget genom årliga anslag med i bilden. Lasarettet var inte enbart en lokal angelägenhet för Eksjö och kringliggande socknar.
Under det dryga århundrade som gått sedan starten har landstinget byggt och byggt igen på det donerade området. Ingen tycks ha funderat över vem som egentligen var lagfaren ägare till tomtmarken. Man har till och med tagit landstingets ägande så för givet att Eksjö kommun under många år arrenderade ett parkområde för en årskostnad av 300 kronor.

På 1950-talet kom de gamla donationshandlingarna fram eftersom landstinget ville bygga personalbostäder på området, som var donerat för sjukvårdsändamål. Man skrev "i underdånighet" till Konungen och fick tillstånd till byggnationen.

År 1971 gjordes ett försök att landstinget skulle få lagfart på området men det blev nej. Domsagan i Eksjö menade att donationen innebar att Eksjö med kringliggande socknar var markägare. Eksjö kommun beslöt då överlåta marken till landstinget genom ett gåvobrev. Men det lät sig inte göras utan att kringliggande socknar fått säga sitt.

Nu kallades "kringliggande socknar" från Ödeshög i norr till Hultsfred i söder till lantmäteriförrättning. Ingen kom för att bevaka sina intressen. Efter detta kunde man den 2 februari 1982 vid Eksjö domsaga underteckna gravationsbeviset, som visar att landstinget äger marken. Lasarettets markområde utökades sedan genom ett inköp av 21 229 kvm. för 555 643 kr. inom Holmslunds- och Stocknäsområdena från Eksjö stad Köpet avslutades i december 1965.

Av historiken framgår att Eksjö badhusbolag till lasarettets start skänkt ett badhus jämte 434 riksdaler kontant till lasarettet. Troligtvis var detta badhus för litet eftersom man behövde även en tvättstuga, varför direktionen begärde höjt anslag, vilket obevekligt avvisades.

Badhusfrågan ordnades emellertid så, att Eksjö stadsfullmäktige efter landstingets beslut medgav lasarettsdirektionen att kostnadsfritt få virke från stadens skog till badhusbygget, och vad som fordrades kontant tog man ur tidigare mottagen fond, Ljungbergska fonden.

Den första stora utbyggnaden av lasarettet aktualiserades i samband med utlåtandet av en sjumannakommitté, som 1895 fått i uppdrag att upprätta en plan för sjukvården i länet. Vid kommitténs besök i Eksjö, fick sjukhusbyggnaden flera grava anmärkningar.

Byggnaden, som var av trä och tidigare hade varit bostad, ansågs helt olämplig som sjukhus. Rummens inbördes läge var mycket olämpligt, trappor och korridorer var trånga och svåra att passera med sjukbårar. Rummen var dessutom mycket låga, operationsavdelningen alldeles för liten. Ett par sjukplatser var belägna i ett vindsrum med ännu mindre luftrymd än de övriga rummen och mycket riskabla i händelse av eldsvåda. Kommittén hade dessutom en hel rad detaljanmärkningar att göra och slutade med att föreslå, att lasarettet snarast skulle ombyggas och att landstinget skulle åtaga sig kostnaderna för detta.

Under den följande behandlingen av ärendet konstaterades att området var synnerligen lämpligt för sjukhusändamål. Man uppdrog därför åt hovintendent Axel Kumlien att upprätta förslagsritningar för ny sjukhusbyggnad.

När landstinget behandlade ärendet blev beslutet att nytt lasarett skulle uppföras för 50 patienter samt ny ekonomibyggnad, innehållande köks- och tvättavdelningar, ångpanneanläggning m.m. för en kostnad av 158 700 kronor. Vidare skulle en upptagningsanstalt för 20 sinnessjuka uppföras för 158 700 kronor. Detta belopp utökades dock 1902 med 49 500 kronor, då landstinget beslutat att platsantalet skulle ökas till 40 genom påbyggnad av en övervåning. I den gamla sjukhusbyggnaden skulle inredas bostäder, vilket kostnadsberäknades till 4 707 kronor.

Då kostnadskalkylerna ej höll, begärde byggnadskommittén vid 1898 års landsting ett tilläggsanslag på 40 000 kronor. Anslaget minskades med kostnaden för el-, vatten- och avloppsledningar till tomtgräns, vilket man ansåg Eksjö stad skulle betala. Vid landstinget 1899 kom byggnadskommittén med begäran om ytterligare 9 500 kronor i anslag, vilket tydligen tillstyrktes.

Trots att man under årens lopp förbättrade utrustning och inventarier blev utrymmesbristen allt större och de sanitära förhållandena sämre, främst beroende på den allt större överbeläggningen. Det blev mer och mer vanligt att läkaren varje morgon fick bedöma vilka patienter, som utan alltför stor risk, kunde skrivas ut för att ge plats åt nytillkomna. Direktionen begärde därför 1912 ett anslag på 195 811 kr för en utbyggnad av lasarettet till en kapacitet på 118 patienter samt förbättring av de sanitära förhållandena och även mer utrymme för personal, förråd m.m. Utökningen föreslogs bestå av tillbyggnader av båda gavlarna i husets längdriktning. Tillbyggnaderna skulle uppföras i tre våningar. Även befintlig mittdel skulle påbyggas med en våning. Direktionens framställan avslogs dock av landstinget.

Utbyggnadsfrågan aktualiserades åter 1916 då en särskild tillsatt sjukhuskommitté inkom med en drastisk beskrivning av förhållandena vid Eksjö lasarett.

Arkitekt Rudolf Lange i Göteborg hade nu upprättat ritningar för om- och tillbyggnad av lasarettet, så att patientantalet kunde ökas till c:a 90 vpl. Kostnaden hade beräknats till 209 000 kr. Även denna gång avslogs äskandet.

Till 1917 års landsting redovisade byggnadskommittén att kostnaderna ökat till 378 000 kr och att den krigssituation som då rådde gjorde att prisbilden bara blev värre. Ärendet återkom vid 1919 års landsting och då meddelade byggnadskommittén att medicinalstyrelsen ej godkänt upprättat ritningsförslag. Nya ritningar hade därför utarbetats och byggnadskostnaderna var nu beräknade till 882 000 kr. Vid 1920 års landsting meddelade byggnadskommittén att ett nytt hinder uppstått, nämligen öppen konflikt (lockout) på arbetsmarknaden. Visserligen hade fullständiga ritningar upprättats, men man ansåg att det under rådande förhållande på arbetsmarknaden var meningslöst att föra ärendet vidare och infordra anbud.

Byggnadskostnaderna hade dock beräknats till 1 364 600 kr. Landstinget beslöt utan vidare diskussion att uppskjuta avgörandet i ärendet. Anledningen var inte bara kostnadsstegringen och den rådande konflikten på byggnadsmarknaden utan att man ansåg att utbyggnaden av lasaretten i Jönköping och Värnamo måste prioriteras.

För att i någon mån förbättra förhållandena vid lasarettet kunde man dock under åren 1932-1934 genomföra en renovering omfattande byte av fönster till kopplade dito, ny köksavdelning, nya ångpannor, stokeranläggning, kylanläggning, stängsel runt lasarettsområdet mm. Under byggnadstiden skedde arbetsnedläggning från 10 april 1933 till oktober 1933, p.g.a. arbetskonflikt eftersom arbetsgivarsidan egenmäktigt sänkt gällande kollektivlöner. Efter beslut i byggnadskommittén bedrevs arbetet från och med oktober 1933 med strejkbrytare.

Arga protester mot strejkbryteriet inkom såväl fackliga som politiska organisationer. Med avsikt att utverka dispens för lasarettsbygget, vilket beviljats för motsvarande byggnation i Oskarshamn, skedde uppvaktning hos socialministern utan något positivt resultat. När konflikten löstes framgår inte av tillgängligt historiematerial. Invigning efter avslutad renovering skedde den 3 september 1935. 

Väntan på en utbyggnad av Eksjö lasarett blev lång, eftersom det under 1921 pågick uppförande av ett militärsjukhus i Eksjö och att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse erbjudit landstinget få disponera tillgängliga platser för civila sjukvården. Landstinget godkände 1923 ett avtal med arméförvaltningen, vilket innebar att landstinget för den medicinska vården av civila kunde disponera c:a 60 procent av garnisonssjukhusets 90 platser. Detta medförde att utbyggnadsplanerna på Ulfsparre-Hägerflycktska lasarettet uppsköts på obestämd tid och ett år 1916 beviljat anslag på 209 000 kr. överfördes till byggnadsanslaget för Jönköpings lasarett.

Samarbetet mellan landstinget och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse fortsatte sedan till 1937, då nytt avtal mellan parterna upprättades. Vid denna tidpunkt började diskuteras en upprustning och modernisering av garnisonssjukhuset. Landstinget bidrog till denna investering med 145 000 kr mot att i avtalet inskrevs att även kvinnor och barn, oavsett det militära behovet, skulle få vårdas på sjukhuset.

Totalt skulle landstinget få disponera 45 vårdplatser mot en ersättning, som var baserad på kostnaderna per vårddag vid Ulfsparre-Hägerflycktska lasarettet. Landstinget skulle dessutom ha rätt att utse två ledamöter i direktionen för garnisonssjukhuset.

För Eksjö lasaretts utbyggnad beviljade 1929 års landsting 365 000 kr till upprustning av lasaretts- och ekonomibyggnaderna samt nybyggnad av bårhus. När byggnadskommittén 1937 slutredovisade byggnadsföretaget uppgick totala kostnaderna till 486 757 kr. 

Vid 1939 års landsting förelåg ett förslag om tillbyggnad av hus 01 med en flygel i tre våningar med källare för bl. a. förlossningsvården. Genom tillbyggnaden skulle lasarettet tillföras 11 nya kirurgplatser, BB-avdelning med 12 platser samt förlossning och mödravårdscentral till en beräknad kostnad av 234 000 kr. När landstinget sammanträdde i september hade emellertid andra världskriget utbrutit. Landstinget godkände förslaget men beslutade att vänta med byggstart tills att förvaltningsutskottet bedömer läget lämpligt för igångsättning, vilket skedde våren 1941.

Byggnadsföretaget, vars slutsumma uppgick till 230 687,80 kr, invigdes den 30 maj 1942 i närvaro av bland annat landshövding Olle Ekblom. Smålands Folkblad konstaterade i sitt referat från invigningen att sjukhusets tillbyggnad fått många moderniteter och finesser som t. ex. att "svängdörren till teköket i tredje våningen försetts med en dörrstängare av märket Diktator och det var en förnämlig anordning."

I 1939 års landstingsbeslut ingick också uppförande av bostadshus för två underläkare och två sköterskor Även denna byggnad invigdes 1942. Huset revs 1989 i samband med att dåvarande driftavdelningen flyttade till gamla polishuset (hus 29) Trots utökningen av vårdplatserna var överbeläggningen på kirurgavdelningen - medicinfallen vårdades fortfarande på militärsjukhuset - besvärande, och dessutom var en modernisering av röntgenanläggningen nödvändig. 1943 års landsting beslöt därför anslå 159 000 kr till inrättande av 30 kirurgiska vårdplatser och en sköterskevåning i den under året avvecklade "sinnessjukavdelningen" i hus 02. Vidare anslogs 91 473 kr. till nybyggnad av röntgenavdelning med ny röntgenutrustning. Men personalbostadsfrågan hade blivit akut aktuell. 1948 års landsting beslöt därför att för 140 000 kr. inköpa fastigheten Parkgatan 15, där uppförandet av ett bostadshus pågick. Denna fastighet var sedan kvar i landstingets ägo till 1998. Vid landstinget 1948 beviljades dessutom 665 000 kr. till uppförande av två personalbostadshus (hus 18 och 19).

Vid denna tidpunkt pågick förhandlingar med försvarets sjukvårdsförvaltning om nedläggning av avdelningen för civila sjuka vid garnisonssjukhuset. Förhandlingarna ledde till att 1949 års landsting beslutade om uppsägning av platserna vid garnisonssjukhuset och att staten till landstinget skulle återbetala det belopp, 145 000 kr, som landstinget bidragit med vid garnisonssjukhusets iordningsställande. Landstinget skulle å sin sida vid Ulfsparre-Hägerflycktska lasarettet uppföra en medicinavdelning med 60 vårdplatser, där även värnpliktiga och manskap kunde garanteras vård.

På förhandlarnas förslag beslutade landstinget om ett första byggnadsanslag på 3 940 000 kr. för utbyggnad av lasarettet i tre etapper. Den första omfattade nybyggnad av panncentral, kirurgisk klinik (hus 05) samt gravkapell. I andra etappen skulle ny medicinsk flygel (hus 08) samt röntgenklinik (hus 07) uppföras och i tredje ombyggnader inom huvudbyggnaden. Utbyggnaden drog ut på tiden vilket innebar att etappen ett var klar först 1957, etapp två 1967 medan etapp tre mer eller mindre utgick i den gestaltning som var tänkt i beslutet.

Vid Ulfsparre-Hägerflycktska lasarettet, som fr.o.m. 1 januari 1988 namnändrats till Höglandssjukhuset Eksjö-Nässjö, har sedan, som framgår av byggnads- och objektsblad, genomförts flera större och mindre byggnadsföretag. Direktionen påpekade i mars 1976 angelägenheten av att etapp 1A skulle komma till utförande. Denna etapp omfattade bl.a. ny vårdbyggnad (hus 26) med två vårdavdelningar samt IVA/HIA, utbyggnad av hus 07 med postop. och intagningsavdelning samt tre operationssalar mm. Till detta anslog landstinget i maj 1979 68 950 000 kr. När anbud inkommit och kostnadssammanställningen presenterades i januari 1980 redovisades ett totalt investeringsbelopp av 98 650 000 kr. Kostnadsökningen berodde främst på utökning av uppdraget med bl.a. ny cafeteria, mera administrativa lokaler, fjärrvärmeanslutning, följdåtgärder i flera byggnader mm. 1984-85 genomfördes sedan nybyggnad av apotek och huvudentré. Apoteket hade tidigare haft lokaler i hus 02 och då bedrivit sin verksamhet enbart som sjukhusapotek.

För att strukturera lokalbehovet och statusen inom sjukhuset upprättades en generalplan 1993. Generalplanen gav underlag för åtgärder på bl.a. den tekniska sidan samt ombyggnader inom en del hus. En investering som aktualiserades redan 1971 och som sedan återkommit som en följetong, var byggandet av en hörsal. Projektet blev verklighet 1996 efter byggnadsförenklingar och dubbla anbudsräkningar. Utvändigt har under 1995-98 skett stora investeringar för att förbättra parkeringsmöjligheterna, entréer och övrig miljö.