Rökning ger sämre förutsättningar för tandimplantat

En ny studie från Odontologiska Institutionen visar att rökning ger sämre förutsättningar för tandimplantat.
Specialisttandläkare Shariel Sayardousts forskning visar att rökning ger sämre förutsättningar för tandimplantat. Foto: Julia Lindster

Rökning och tandlossningssjukdom är två betydande faktorer som påverkar resultatet av implantatbehandling i munhålan. Nu visar också en ny forskningsstudie från Odontologiska Institutionen i Jönköping att tobak ger sämre förutsättningar för den tidiga inläkningsfasen kring implantat.

Specialisttandläkare Shariel Sayardoust vid avdelningen för parodontologi har studerat beninläkning kring implantat och hur rökning påverkar behandlingen. Resultatet visar att rökares implantat har sämre överlevnad. Det innebär att de har lättare för att tappa implantat och ben, än de personer som inte röker.

Implantatytorna påverkar vårdresultatet

Genom att ha studerat olika typer av implantat hos den mest utsatta gruppen, det vill säga rökare med parodontitkänslighet (tandlossningssjukdom), har hon kunnat komma närmare anledningen till biologiska komplikationer i samband med tandförlust och implantatbehandling.

I studien har Shariel tittat på hur olika implantatytor påverkar ben och läkningsprocessen. Resultatet visade ingen skillnad på överlevnaden för de implantat som hade råa eller skrovliga ytor. Inte heller kunde man se någon skillnad av förlusten av ben med de implantat som hade dessa ytor.

– Däremot såg jag att hos rökare var inflammationen förhöjd och förlängd med de implantat som hade blanka ytor. Jag kunde också se att benombildningsprocessen var fördröjd med de implantat som hade de blanka ytorna hos rökare, säger Shariel Sayardoust.

Två molekyler kopplas till benförlust

Något som forskningen också kom fram till, är att man har identifierar två molekyler som är kopplade till radiologisk benstödsförlust efter 90 dagar.

– Detta visar möjligheten att kunna patientanpassa behandlingar och bättre förutspå biologiska komplikationer i samband med implantatbehandlingar, säger Shariel.
Målet med forskningen är att vi ska få kunskap om hur vi bättre kan skräddarsy behandlingar hos olika patientgrupper och på sikt förutse och minska problemen med biologiska komplikationer.

På frågan vad som fick Shariel börja forska, svarar hon:
– Jag tycker det är roligt att hitta nya resultat. Att sedan få möjlighet att befästa det som man kommer fram till i forskningen är väldigt spännande. Vi har redan nu startat upp flera delprojekt där vi bland annat tittar på benstruktur och kopplingar till proteiner.

– För mig har benbiologi och benläkning alltid varit intressant. Möjligheten med implantat har revolutionerat hela tandvården. Det är roligt att det är en svensk uppfinning!